Efter att ha läst ett kort inlägg om Caffé Divario på da Matteos blogg kunde man ju inte låta bli att gå dit och göra ett studiebesök. Och det var det värt, även om det märks att det är en helt nyöppnad espressobar.
Caffé Divario ligger på Kyrkogatan i centrala Göteborg. Rätt undangömt ska tilläggas, och det gör inte saken bättre att det är riktigt dåligt skyltat än så länge. Hoppas det blir bättring på den punkten snart så fler hittar dit, för det vore synd annars.
Vid ett besök hos svärmor och svärfar i Stenungsund nyligen bestämde vi oss för att testa ett café som jag hörde talas om i somras. Jag har ju skrivit lite om mitt besök på Espresso House i Stenungsund och att jag inte blev helt nöjd, men att kaffet ändå var drickbart. Förhoppningen var att kaffet på Sandbergs Café skulle vara bättre än så. Och det var det.
Sandbergs Café är ett mysigt café som ligger i gamla apotekslokaler precis vid gamla centrum i Stenungsund. Så sent som i somras hade de en minimal filial inne i nya centrum, faktiskt inte alls långt från Espresso House. Hur som helst, det "riktiga" Sandbergs Café består av två rum och en minimal uteservering. Bägge rummen är mysiga med gamla udda hopplockade möbler, mycket konst på väggarna, och överlag en gammaldags känsla.
I helgen har Göteborgs-Posten publicerat två artiklar om kaffe i Göteborg. I den ena, Eget rosteri ska locka medvetna kaffeälskare, pratar Lina Sandersson och Matts Johansson på da Matteo om kvalitetskaffe och det egna rosteriet.
De menar att kaffekedjornas utbredning, trots att de inte satsar på kaffet på samma sätt som mindre specialcaféer, gör att fler kaffeköpare ställer krav, vilket leder till att alla måste servera bättre kaffe. Det är en intressant vinkling, och det ligger nog en del i det. En del av kaffekedjorna verkar faktiskt vara någorlunda kvalitetsmedvetna, även om jag själv inte alltid är så nöjd med det som serveras på vissa kedjor.
Efter ett ärende till Kungsbacka började klockan närma sig lunch, så det passade bra att prova ett nytt ställe. En annan familjemedlem hade varit på Café Karma en gång tidigare och tyckte att jag borde ge det en chans. Så då gjorde jag det.
Café Karma ger ett bra intryck redan från utsidan. Det är stilrent och snyggt med en liten uteservering. Lokalen är indelad i olika avdelningar. Man kan välja att sitta i fönstret på höga barstolar, lite mer avslappnat i olika soffgrupper, eller vid vanliga bord. Eftersom vi hade den yngsta familjemedlemmen med oss tog vi den undanskymda soffgruppen längst in i lokalen. Det kunde ju tänkas att hon också skulle vilja ha lunch.
Jag har någon gång beklagat mig lite över att det sällan blir riktigt bra när man försöker kombinera en espressobar med något annat. Det gäller nog fortfarande i allmänhet, men självklart finns det undantag. Ett lysande sådant är Magasin 11, som inte helt överraskande finns på adressen Magasinsgatan 11 (i Göteborg).
Magasin 11, som faktiskt har funnits som heminredningsbutik ganska länge, kombinerar sedan en tid tillbaka heminredningen med en espressobar. Sortimentet har också utökats med ett brett utbud av kaffebönor och diverse andra kafferelaterade tillbehör. Och här fungerar kombinationen mycket bra.
I våras fick jag höra av en barista på Coffee Cup att Espresso House (som ju numera är samma sak som Coffee Cup, eller snarare tvärtom är det väl, se Coffee Cup blir Espresso House) skulle öppna i Stenungsund, några mil norr om Göteborg.
Eftersom jag har viss anknytning till Stenungsund tänkte jag att det kunde passa bra nu på sommaren att ta en titt på hur Espresso House blev. Och om det låter vansinnigt att åka 4,5 mil från Göteborg bara för att prova ett kaffeställe så kan det vara bra att veta att jag har familjeskäl att åka till Stenungsund då och då. Annars hade det nog inte blivit av.
Sist skrev jag att Espresso House och Coffee Cup ska slås ihop, vilket medför att Coffee Cup försvinner. Nu har jag fått höra att Espresso House ska ta över efter Rapido Rozzo i Arkaden i centrala Göteborg.
Rapido Rozzo har varit ett av mina favoritställen sedan 2001, men nu verkar det vara slut med det. Först försvann Rapido från Saluhallen. Det var kanske ett par år sen. Och nu finns det inte kvar i Arkaden heller.
Det var ett tag sen jag hörde om det först, men det har inte blivit av att jag har skrivit något om det: Coffee Cup kommer att försvinna. Eller rättare sagt, alla Coffee Cup kommer att göras om till Espresso House.
Om jag har förstått det hela rätt är det inte så att Espresso House har köpt Coffee Cup, som det första ryktet jag hörde gjorde gällande. I stället har både Esporesso House och Coffee Cup blivit köpta av Palamon Capital Partners och ska slås samman under namnet Espresso House.
Inför en tripp till Island hörde jag mig för bland bekanta och bekantas bekanta om var jag kunde hitta riktigt bra kaffe i Reykjavik. Ett av tipsen jag fick var Kaffitár, och jag lyckades klämma in ett besök i det späckade schemat.
Reykjaviks centrum är inte särskilt stort, så det var inga problem att hitta till espressobaren på Bankastræti. Lokalen är ganska mörkt inredd, med mycket rött, brunt och orange, om jag minns rätt. Det ger en varm stämning och fungerar bra tycker jag.
Åkte till Norrköping över dagen för jobbets räkning i slutet av november. Det blev till att gå upp i ottan för att köra de cirka 35 milen till Norrköping. Efter att ha föreläst i en hel dag är man ganska trött, så då passade det bra att prova ett café innan bilresan hem.
Det jag hittade var Muffins & Choklad Companiet. Där finns både hemmagjorda praliner, kvalitetsmuffins, samt enklare mat som soppor och pajer, så det kan vara svårt att välja när man kommer in i den ljusa och luftiga lokalen. Inredningsmässigt har Muffins och Choklad Companiet en blandning av två stilar. Det skulle kunna göra att det känns lite schizofrent, men jag tycker att det bara är mysigt.
På besök i Växjö blev det lite tid över för att prova ett av stadans caféer tillsammans med ett par av deltagarna från det seminarium jag höll på dagen. Det blev Palladium Bar.
Som man kan gissa sig till av namnet är Palladium Bar inhyst i en före detta biograf. En gammal, riktig biograf, så miljön är mycket trivsam. Man kan välja att sitta i en matsalsliknande del, i en bardel vid disken, en caféliknande del i före detta foajén eller på balkongen. Jag gillar det.
Nyligen gick jag upp 05.00 för att åka till Malmö och hålla ett seminarium. Det gick snabbare än beräknat att köra till Malmö, så jag och min kollega tänkte passa på att ta en kopp kaffe innan seminariet. Vi hade ställt bilen i ett parkeringshus mitt i stan, och när vi kom ut på gatan sprang vi rakt på ett ställe som såg riktigt lovande ut.
Lilla Kafferosteriet heter det, och ligger i ett gammalt hus i hörnet Baltzarsgatan/Kalendergatan. Jag kikade in genom ett fönster och det såg väldigt bra ut. Men tyvärr var det så tidigt på morgonen att det inte hade öppnat än.
När jag var till Helsingborg på jobb över dagen för några veckor sedan måste jag ju passa på att undersöka kaffekulturen i Zoégas hemstad.
Av en bekant som har bott i Helsingborg fick jag tips om ett ställe som ligger i hörnet Södra Storgatan/Södra Kyrkogatan i centrala stan. För runt 15 år sedan var det bekanten som övertalade den dåvarande kaféägaren att satsa på Café au Lait. Det fanns nämligen bara vanligt bryggkaffe då.
På väg hem från kundbesök i Norrköping slog kaffesuget till hårt. Vi svängde av motorvägen och gav oss in i Linköping för att hitta kaffe. I en så stor studentstad bör det inte vara några problem, var tanken.
Efter att ha snurrat runt ett tag stannade vi bilen i första bästa lediga lucka, betalade parkeringsavgiften och frågade en förbipasserande kvinna om hon hade några tips. Hon nämnde Wayne's, men den kedjan har jag gett upp hoppet om. Så vi gick för att leta rätt på hennes andra tips.
Som jag nämnde i Kaffesnobben i Belgien: Kaffekulturen tillbringade jag några dagar i Belgien i somras. Här är den tredje av tre rapporter från belgiska kaffeställen.
Sista dagen i Belgien tillbringade vi mestadels i Ghent. Efter lunch började det som vanligt suga i kaffetarmen och vi kom att tänka på att vi tidigare hade gått förbi något som såg ut som ett gammalt och genuint kaffeställe. Vi gick tillbaka dit för att prova.
Som jag nämnde i Kaffesnobben i Belgien: Kaffekulturen tillbringade jag några dagar i Belgien i somras. Här är den andra av tre rapporter från belgiska kaffeställen.
Knokke, sen eftermiddag i slutet av juli. Efter en hel eftermiddag på stranden med tillhörande cykeltur (det hör till att cykla när man är i ett så platt land som Belgien) var vi trötta av solgasset, varma och törstiga. Då ville vi hitta ett mysigt ställe att ta en kopp kaffe på före middagen.
Som jag nämnde i Kaffesnobben i Belgien: Kaffekulturen tillbringade jag några dagar i Belgien i somras. Här är den första av tre rapporter från belgiska kaffeställen.
Mitt i värsta värmeböljan i mannaminne åkte vi ut till kusten för att tillbringa en dag på stranden och förhoppningsvis få lite svalkande vind. Belgien har bara 7 mil kust, och på den ligger Knokke. Det är en riktigt mysig stad med mycket medelhavskänsla.
Som jag har nämnt tidigare åkte jag nyligen till London för att tala på webbkonferensen @media 2006 och samtidigt passa på att undersöka utbudet av espressobarer. Mina intryck av Caffé Nero, Coffee Republic, Starbucks och Carluccio's' finns redan att läsa.
Efter flera dagar i London utan riktigt, riktigt bra kaffe, alltså så bra kaffe som jag är van vid hemifrån, hittar jag äntligen ett ställe jag har blivit rekommenderad av en bekant som vet hur petig jag är med kaffet. Det heter Caffé Vergnano 1882 och ligger på Charing Cross Road, alldeles vid Leicester Square.
Som jag har nämnt tidigare åkte jag nyligen till London för att tala på webbkonferensen @media 2006 och samtidigt passa på att undersöka utbudet av espressobarer. Mina intryck av Caffé Nero, Coffee Republic och Starbucks finns redan att läsa.
Sista kvällen i London. Vi träffade ett par bekanta på en pub och bestämde oss efter en stund för att hitta något bättre ställe att äta på. En person i sällskapet är bosatt i London och fick bli guide. Han föreslog ett italienskt ställe i närheten av Oxford Circus, och det tyckte vi andra lät bra. Italienskt är sällan fel.
Som jag har nämnt tidigare åkte jag nyligen till London för att tala på webbkonferensen @media 2006 och samtidigt passa på att undersöka utbudet av espressobarer. Mina intryck av Caffé Nero och Coffee Republic finns redan att läsa.
De som har läst det jag har skrivit om olika cafékedjor och vilken typ av kaffe jag föredrar kanske undrar varför jag brydde mig om att prova Starbucks, en amerikansk cafékedja med tveksamt rykte när det gäller kaffekvalitet.
Som jag har nämnt tidigare åkte jag nyligen till London för att tala på webbkonferensen @media 2006 och samtidigt passa på att undersöka utbudet av espressobarer. Mina intryck av Caffé Nero finns redan att läsa.
En av de andra kedjorna jag stötte på under min Londonvistelse var Coffee Republic, en kedja som finns från Manchester i norr till Eastborne i sydligaste delen av England. "Real Coffee" "Real Food" och "Real People" har de som ledord. Vi får väl se hur det står till med den saken.
En långhelg i juni åkte Kaffesnobben med sällskap till London för att undersöka utbudet av espressobarer och andra roliga affärer. Okej, huvudsyftet var att tala på webbkonferensen @media 2006, men det var också ett utmärkt tillfälle att prova några nya espressobarer.
Efter en tripp förra året kom vi ihåg att det enda stället vi provade som serverade någorlunda okej kaffe var en kedja som heter Caffè Nero. Säga vad man vill om engelsmännen, men de är generellt sett inte bra på kaffe.
Så var det dags att bege sig till Linnéstaden (i Göteborg då) för att prova en espressobar jag har fått tips om via kommentarer här på Kaffesnobben. Mama Java ligger på Linnégatan 7, alltså ganska långt ner mot Järntorget. Bra för den som åker kollektivt.
När jag kommer fram slår det mig att jag har gått eller kört förbi Mama Java flera gånger utan att inse att det kan finnas gott kaffe där inne. Vet inte riktigt varför, men det kanske är läget som gör att jag inte har tittat närmare. Hur som helst, nu har jag ju fått stället rekommenderat så då är det bara att prova.
Efter att flera läsare har tipsat mig om att en av baristorna från Bar Centro har öppnat en ny espressobar i Linnéstaden i Göteborg kände jag att det var dags att prova. Så det blev en biltur till parkeringsomöjliga Linné och Prinsgatan.
Efter en stunds snurrande och letande lyckas jag hitta en parkeringsplats. (Tips: om du inte måste, ta inte bilen till Linné.) Dags att titta närmare på Bar Italia. Eftersom jag redan har åkt förbi ett par gånger under jakten på parkering är jag ännu mer nyfiken än tidigare. Det ser riktigt trevligt ut.
En lördag på stan, och kaffesuget slår till. Det är ju alltid helt proppfullt på varenda café med vettigt kaffe på lördagar, så jag tänkte prova något som ligger lite utanför de allra mest centrala delarna av Göteborg.
Kommer att tänka på Mahogny. Jag har sett deras lustiga mobila espressobar på stan, men aldrig provat kaffet. Eftersom det ligger på Skånegatan, alldeles vid Korsvägen, tänker jag att det kanske är lite mindre folk där. Om det inte är någon stor mässa som drar kaffeintresserat folk förstås. Då är det nog kört.
Torsdag. Hektiskt på jobbet. Äter medhavd lunchlåda. Vill ha riktigt kaffe efter maten. Sneglar mot maskinen från Kaffeknappen. Känner att det inte duger i dag. Vill prova något nytt. Ger mig ut på stan.
Jag hamnade på Centralstationen i Göteborg. Där finns ju både Coffee Cup och Espresso House, men ett ställe som jag har avfärdat tidigare för att jag tyckte det såg för turistigt ut är Caffè Ritazza. Men i dag gick jag inte förbi. I dag bestämde jag mig för att ge det en chans.
För ett tag sedan skrev jag om mina intryck av ett besök på Wayne's Coffee på Odengatan i Stockholm. Det blev inget vidare betyg, men i kommentarerna fick jag veta att det möjligen var ett olycksfall i arbetet. Därför tänkte jag ge Wayne's Coffee en ny chans, men prova ett annat café.
Vid kundbesök på Drottninggatan i Stockholm fanns det inte mycket tid över för att köpa kaffe efter lunchen, så då passade det bra att Wayne's har ett café i samma lokal som Lagerhaus på Drottninggatan. Sagt och gjort, jag gick in för att köpa med mig en kaffe.
Av någon anledning har jag aldrig provat kaffet på Blue Mountain Café förrän alldeles nyligen. Det har helt enkelt inte blivit av, fastän jag har bott bara några kvarter därifrån i snart tre år. Men nu dök ett tillfälle upp, och då passade jag på.
Miljön är väldigt tilltalande. Lokalen är stor, luftig och stillrent inredd. Musiken spelas på lagom volym, och det är inte någon kommersiell skvalkanal som stör. Ett lite märkligt inslag är den stora metallgrinden som leder in till toaletterna. Det ser lite skumt ut.
Ny jobbresa till Stockholm. Den här gången var jag på Kungsholmen, och efter lunch passade jag på att tillsammans med kunden gå till Alfons Coffee Shop på Scheelegatan. Och det var en fullträff!
Man ser direkt att Alfons tar kaffe på allvar. Snygg inredning, bra belysning, inga inplastade baguetter. Och så håller de kaffekurser. Det är sällsynt att caféer som lär ut hur man gör bra kaffe själva misslyckas, och Alfons Coffee Shop är inget undantag.
Jag har tidigare skrivit om en del andra espressoinriktade cafékedjor och mellan raderna klagat lite på att det kan vara lite väl stor skillnad i kvalitet på kaffet man får beroende på vilken barista som råkar jobba när man köper sitt kaffe. Espresso House är ett typexempel på det.
Här gäller det verkligen att det är rätt barista som gör kaffet, annars är risken stor att man blir besviken. Om man inte gillar vuxenvälling, förstås. Det är nämligen gott om baristor som gärna fyller muggen ända upp med skummad mjölk. Inget fel på mjölk, men jag vill gärna att latte ska smaka latte och inte latte macchiato.
Jag har blivit rekommenderad från flera håll att prova kaffet på Sosta i Stockholm. Dels har bekanta som bor i Stockholm och vet vilken sorts kaffe jag gillar sagt att jag borde gå dit, dels har det kommit på tal i flera kommentarer här på Kaffesnobben.
På mina jobbresor till Stockholm har jag hittills inte hunnit, men nu har jag äntligen fått chansen att prova Sostas kaffe. En doppio någonting (espressino? macchiato?) blev det – Sostas namn på en dubbel espresso med lika mycket skummad mjölk.
Mitt i värsta shoppingkaoset, på Fredsgatan, ligger Mauritz Kaffe. Det är en liten kaffebar som är lätt att missa om man inte vet om att den finns. Det kanske är tur att många bara går förbi, för det brukar vara riktigt trångt ändå, särskilt på lördagar.
Mauritz saknar sittplatser, så det är inget ställe för långfika. Hit går man för att ta en kopp kaffe och kanske en av deras rågbrödsmackor eller en plommonbulle. Kanske bläddrar man lite i en dagstidning också. Men eftersom det inte finns någonstans att sitta (om man inte räknar ett par låga pallar) blir det det inte mer än så.
Det är inte helt ovanligt att caféer finns inhysta i samma lokal som någon annan verksamhet. Isomac Coffee House är ett exempel. Caféet delar lokal med en frisörsalong på Magasinsgatan i Göteborg.
De första gångerna jag var där tyckte jag att det kändes lite märkligt att gå in i en frisörsalong för att fika, men det är en vanesak. Isomac är både café och butik – Isomac är ju en tillverkare av espressomaskiner.
Det finns flera cafékedjor i Sverige som är inriktade på att sälja bra espressobaserat kaffe. Av de jag har provat får jag säga att Coffee cup är den som mest konsekvent serverar bra kaffe.
Oavsett vilken av deras espressobarer man går till får man samma goda service och samma goda kaffe. Åtminstone gäller det för de fyra av Coffee cups serveringsställen jag har besökt: Nordstan och Centralstation i Göteborg samt Centralstation och Kungsgatan i Stockholm.
Jag hade hört av andra att kaffet på Wayne’s Coffee inte är något vidare. Eftersom jag inte hade någon personlig erfarenhet av det (det enda Wayne’s Coffee i Göteborg ligger på Avenyn, och där är man ju inte varje dag direkt) passade jag på när jag var i Stockholm på affärsresa nyligen.
Nu vet jag inte om det skiljer sig mycket mellan olika caféer i kedjan, så mina intryck kanske är specifika för det café jag gick in på (Odengatan 52 i Stockholm). Har du andra erfarenheter får du gärna skriva en kommentar och berätta.
En lördag i början på 2001 var jag i Saluhallen i Göteborg för att handla ingredienser till en middag. Det började närma sig lunchdags, så då passade det bra att jag fick se ett alldeles nyöppnat café – blommorna och lyckönskningskorten från invigningen stod fortfarande kvar.
Jag bestämde mig för att prova Rapido Rozzo, som caféet hette, eftersom det såg fräscht ut och verkade ha bra kaffe. Och det stämde. En egen kaffeblandning gav en lite annorlunda smak jämfört med många andra kaffeställen, men det var definitivt inte negativt.
Ett favoritställe sedan många år. Jag kommer inte ihåg när jag först hittade det som då var ett litet krypin i Victoriapassagen i Göteborg. Det bör ha varit cirka 1997.
På den tiden hette det Espresso och hade ett par ståbord i mitten och diskar längs väggarna. Trångt och varmt var det. Säkert var det därför dörren stod öppen för det mesta, oavsett väder och temperatur.
Vissa caféer flyttar runt lite innan de slår sig till ro. Bar Centro är ett exempel på det. Fler än jag minns förmodligen vilket bra kaffe som serverades på Oji, en nudelbar som en gång fanns på Vasagatan. Mer än en gång gick jag dit mest för kaffets skull.
När sedan en liten lokal på Kyrkogatan fick brun renoveringspapp för fönstren och man kunde läsa att något som hette Oji Espresso skulle öppna där inom kort blev jag väldigt nyfiken.
Jag rekommenderar lopnet.se. Jag använder dem själv och är helnöjd!
Genom att prenumerera på alla inlägg i din nyhetsläsare får du automatiskt reda på när det finns något nytt att läsa på Kaffesnobben.
