Efter att ha läst ett kort inlägg om Caffé Divario på da Matteos blogg kunde man ju inte låta bli att gå dit och göra ett studiebesök. Och det var det värt, även om det märks att det är en helt nyöppnad espressobar.

Caffé Divario ligger på Kyrkogatan i centrala Göteborg. Rätt undangömt ska tilläggas, och det gör inte saken bättre att det är riktigt dåligt skyltat än så länge. Hoppas det blir bättring på den punkten snart så fler hittar dit, för det vore synd annars.

Vid ett besök hos svärmor och svärfar i Stenungsund nyligen bestämde vi oss för att testa ett café som jag hörde talas om i somras. Jag har ju skrivit lite om mitt besök på Espresso House i Stenungsund och att jag inte blev helt nöjd, men att kaffet ändå var drickbart. Förhoppningen var att kaffet på Sandbergs Café skulle vara bättre än så. Och det var det.

Sandbergs Café är ett mysigt café som ligger i gamla apotekslokaler precis vid gamla centrum i Stenungsund. Så sent som i somras hade de en minimal filial inne i nya centrum, faktiskt inte alls långt från Espresso House. Hur som helst, det "riktiga" Sandbergs Café består av två rum och en minimal uteservering. Bägge rummen är mysiga med gamla udda hopplockade möbler, mycket konst på väggarna, och överlag en gammaldags känsla.

I helgen har Göteborgs-Posten publicerat två artiklar om kaffe i Göteborg. I den ena, Eget rosteri ska locka medvetna kaffeälskare, pratar Lina Sandersson och Matts Johansson på da Matteo om kvalitetskaffe och det egna rosteriet.

De menar att kaffekedjornas utbredning, trots att de inte satsar på kaffet på samma sätt som mindre specialcaféer, gör att fler kaffeköpare ställer krav, vilket leder till att alla måste servera bättre kaffe. Det är en intressant vinkling, och det ligger nog en del i det. En del av kaffekedjorna verkar faktiskt vara någorlunda kvalitetsmedvetna, även om jag själv inte alltid är så nöjd med det som serveras på vissa kedjor.

Det är lite märkligt vilken genomslagskraft en enkel blogg kan få. Och hur det kan bli så att bara för att man skriver om ett visst ämne så antar många att man är någon slags expert på området.

Jag uttalar mig gärna om vad jag tycker om caféer, kaffesorter och annat som hör till. Men jag är absolut ingen kaffeexpert och inget proffs. Jag jobbar inte som barista och har aldrig gjort det. Däremot har jag länge funderat på att prova på, men det har aldrig blivit av. Och vem vet, jag kanske skulle bli utslängd med huvudet före efter en dag på jobbet.

För runt en månad sedan blev jag tipsad av en kollega om att Nordic Barista Cup 2007 hålls i Göteborg. Det lät spännande, så jag kollade upp det lite närmare.

Nordic Barista Cup är, som man kan gissa sig till av namnet, nordiska mästerskapen för baristor. De nordiska länderna ställer upp med varsitt lag som tävlar mot varandra i att göra kaffe. Med mera. Men Nordic Barista Cup är mycket mer än bara en tävling.

Om du har följt mina sporadiska skriverier här på Kaffesnobben så vet du att jag nästan alltid beställer samma sak när jag provar en ny espressobar eller ett nytt café.

Det låter ju som en god tanke. Beställer man samma sak överallt blir det enklare att jämföra. Problemet är att det jag vill ha väldigt ofta saknas på menyn, och om det finns heter det inte sällan något annat. Och det har lett till förvirring och felaktiga beställningar mer än en gång.

Efter ett ärende till Kungsbacka började klockan närma sig lunch, så det passade bra att prova ett nytt ställe. En annan familjemedlem hade varit på Café Karma en gång tidigare och tyckte att jag borde ge det en chans. Så då gjorde jag det.

Café Karma ger ett bra intryck redan från utsidan. Det är stilrent och snyggt med en liten uteservering. Lokalen är indelad i olika avdelningar. Man kan välja att sitta i fönstret på höga barstolar, lite mer avslappnat i olika soffgrupper, eller vid vanliga bord. Eftersom vi hade den yngsta familjemedlemmen med oss tog vi den undanskymda soffgruppen längst in i lokalen. Det kunde ju tänkas att hon också skulle vilja ha lunch.

Jag har någon gång beklagat mig lite över att det sällan blir riktigt bra när man försöker kombinera en espressobar med något annat. Det gäller nog fortfarande i allmänhet, men självklart finns det undantag. Ett lysande sådant är Magasin 11, som inte helt överraskande finns på adressen Magasinsgatan 11 (i Göteborg).

Magasin 11, som faktiskt har funnits som heminredningsbutik ganska länge, kombinerar sedan en tid tillbaka heminredningen med en espressobar. Sortimentet har också utökats med ett brett utbud av kaffebönor och diverse andra kafferelaterade tillbehör. Och här fungerar kombinationen mycket bra.

I våras fick jag höra av en barista på Coffee Cup att Espresso House (som ju numera är samma sak som Coffee Cup, eller snarare tvärtom är det väl, se Coffee Cup blir Espresso House) skulle öppna i Stenungsund, några mil norr om Göteborg.

Eftersom jag har viss anknytning till Stenungsund tänkte jag att det kunde passa bra nu på sommaren att ta en titt på hur Espresso House blev. Och om det låter vansinnigt att åka 4,5 mil från Göteborg bara för att prova ett kaffeställe så kan det vara bra att veta att jag har familjeskäl att åka till Stenungsund då och då. Annars hade det nog inte blivit av.

En alldeles nyutgiven bok om kaffe är Den magiska bönan av Bo Eriksson. Det är en lite annorlunda bok jämfört med andra kaffeböcker jag har, eftersom den bland annat tar läsaren med på en slags historisk rundresa i kaffedrickandets Sverige.

Naturligtvis får man också en genomgång av hur kaffedrickandet kom till en gång i tiden. Enligt boken är den äldsta bevarade skriften som nämner kaffe från början av 1000-talet, så det är inte någon dryck som har funnits i alla tider.

Sist skrev jag att Espresso House och Coffee Cup ska slås ihop, vilket medför att Coffee Cup försvinner. Nu har jag fått höra att Espresso House ska ta över efter Rapido Rozzo i Arkaden i centrala Göteborg.

Rapido Rozzo har varit ett av mina favoritställen sedan 2001, men nu verkar det vara slut med det. Först försvann Rapido från Saluhallen. Det var kanske ett par år sen. Och nu finns det inte kvar i Arkaden heller.

Det var ett tag sen jag hörde om det först, men det har inte blivit av att jag har skrivit något om det: Coffee Cup kommer att försvinna. Eller rättare sagt, alla Coffee Cup kommer att göras om till Espresso House.

Om jag har förstått det hela rätt är det inte så att Espresso House har köpt Coffee Cup, som det första ryktet jag hörde gjorde gällande. I stället har både Esporesso House och Coffee Cup blivit köpta av Palamon Capital Partners och ska slås samman under namnet Espresso House.

Efter att för ovanlighets skull ha ätit lunch i Linnéstaden i Göteborg passade jag på att titta in på favoriten Bar Italia på Prinsgatan.

Det blev först en Metà metà, som vanligt när jag dricker kaffe på Bar Italia. Och precis som vanligt var den naturligtvis riktigt bra. Men när den var färdigdrucken såg vi även att det fanns en nyhet på menyn: Espresso potente. Den kunde vi inte låta bli att prova.

Inför en tripp till Island hörde jag mig för bland bekanta och bekantas bekanta om var jag kunde hitta riktigt bra kaffe i Reykjavik. Ett av tipsen jag fick var Kaffitár, och jag lyckades klämma in ett besök i det späckade schemat.

Reykjaviks centrum är inte särskilt stort, så det var inga problem att hitta till espressobaren på Bankastræti. Lokalen är ganska mörkt inredd, med mycket rött, brunt och orange, om jag minns rätt. Det ger en varm stämning och fungerar bra tycker jag.

På nyårsafton var vi och handlade i en stor Ica Kvantum-butik i Kungsbacka, och där, i mjölkdisken, tronade den upp sig. Arlas Baristamjölk 2,6 %. Jag har naturligvis sett den tidigare, men bara på caféer, så det var en rolig överraskning att få se den i butik.

Det blev naturligtvis ett inköp för att testa skillnaden på den och ”vanlig” mjölk. Jag har inte tänkt på att det skulle vara någon större skillnad att använda mellan- eller standardmjölk tidigare, men tydligen ska den optimala fetthalten vara 2,6% för att få ett krämigt och fylligt skum.